Fy vad jobbigt! Jag kan inte somna. Får panik bara jag tänker på att jag ska upp kl 06. Så fort jag lutar huvudet mot kudden kommer tankarna... 6 timmar kvar... tänk om jag inte somnar... å nej 4 timmar kvar... jag måste somna... och timmarna går och klockan blir lite innan 6 och då helt plötsligt somnar jag. Och efter några minuter ringer klockan. Jag förstår inte hur jag har årkat så himla länge på detta viset. Samma sak varje natt. Nej, det kan inte fortsätta så mer, med tanke på min whiplash skada så är jag hemsk mot min kropp! Men jag vill inte gå tillbaka till min meningslösa liv, tänkades på mina värk jämt. Vist, jag knaprar på tabletter mer än någonsin just nu för att kunna stå ut, men helre lever jag 15 eller 20 år mindre än alla andra än att leva ett långt liv utan mening. Undrar ibland vad folk som känner mig sen innan tänker. Från att vara sjukskriven i ca 8 år 60% av dom sängligandes till att jobba mer än heltid. Antingen så tror dom att jag har bluffat, eller att jag är duktig eller knäpp. Jag vet själv inte vad jag tycker. Men jag älskar att jobba. Och jag bryr mig inte om vad det är för slags jobb. Jag är så glad att jag har fått tillbaka en del av min hälsa att jag skulle kunna jobba med vad som helst. Jag tackar Gud varge dag för det!


// Nikki